Jag skulle inte vilja vara politisk analytiker i Kenya. Politik i Kenya är egentligen en enda soppa av maktindivider och partiförkortningar som mest handlar om ett internt spel mellan en elit av makthungriga politiker som byter parti i parti och minut (talande uttryck…). Men samtidigt måste jag erkänna: jag tycker att det är fascinerande…
Jag sökte efter bloggar om Kenya och hittade en intressant blogg med ett talande och roligt skrivet inlägg just om politik i Kenya. Vet ni hur många registrerade partier det finns i Kenya? 144! Wow, jag tycker det är svårt att välja mellan sju svenska riksdagspartier som ändå har sin grund i någon slags ideologi eller partimanifest…
Fyra huvudpartier
I december är det val i Kenya. Just nu finns det fyra partier som dominerar den politiska, nationella scenen:
- PNU (Party of National Unity), med nuvarande presidenten Mwai Kibaki
- ODM (Orange Democratic Movement), med favoriten i opinionsmätningarna, den karismatiske Raila Odinga som presidentkandidat
- ODM – K (Orange Democratic Party of Kenya), med Kalonzo Musyoka
- KANU (Kenya African National Union, regeringspartiet från självständigheten 1963 till Daniel arap Mois avgång 2002), med fr.a. Uhuru Kenyatta, son till den förste presidenten Jomo Kenyatta. KANU är numera officiellt med i koalitionen PNU och ställer sig bakom Mwai Kibaki som presidentkandidat.
Det finns också ett gäng etniskt baserade partier som gör sig väl hörda i de delarna av landet där befolkningen domineras av den folkgrupp som respektive parti förespråkar. Och en mängd andra, främst individbaserade, partier.
Valet handlar om individer, inte partier
Även om det också är parlamentsval handlar val i Kenya inte om partier utan om individer. Emman Omari skriver i NationMedia’s blogg att Kenya riskerar att förlora en möjlighet att bygga upp starka politiska partiinstitutioner. Omari tror att det kan dröja flera decennier innan det finns partier som de som röstar kan identifiera sig med mer än med individer. Visst, Kenya har bara haft flerpartidemokrati sedan 1992, men det säger ändå en del om vad politik i Kenya handlar om. Ett parti är bara ett maskineri för att stödja individer och partier bildas efter individer, inte tvärtom.
Det finns tre huvudkandidater till presidentposten: nuvarande presidenten Mwai Kibaki, Raila Odinga och Kalonzo Musyoka. Kibaki, för de som vill ha kontinutitet, och Raila för de som vill ha förändring, är favoriter, med Musyoka som outsider men med minskande opinionssiffror.
Alla tre presidentkandidater var med i Narc, the National Rainbow Coalition, som vann förra valet 2002. Kibaki som ledare för Democratic Party och senare National Alliance Party of Kenya (NAK) bildade Narc tillsammans med Railas parti Liberal Democratic Party (LDP). I opposition stod det dåvarande regeringspartiet, KANU. Men av dessa parti- och koalitionsbeteckningar är det bara KANU som fortfarande är aktuellt i årets val…
I samband med folkomröstningen om en ny konstitution i november 2005 splittrades Narc, då de som förespråkade nej till konstitutionsförslaget (LDP-anhängare med Raila i spetsen) bildade Orange Democratic Movement, som då var i lös koalition med KANU. I augusti 2007 splittrades så Orange Democratic Movement-Kenya mellan Raila (som nu alltså företräder ODM) och Kalonzo Musyoka, vars fraktion går under namnet ODM-K, Orange Democratic Party of Kenya.
Det ursprungliga Narc finns egentligen inte längre, utan Kibakis anhängare bildade i augusti i år koalitionen Party of National Unity (PNU), där nu bl.a. KANU finns med som ett av de stödjande partierna… Om man skulle röra till det ännu mer kan jag skriva att KANU nu dessutom består av två stridande fraktioner, en ledd av Uhuru Kenyatta och den andra av Nicholas Biwott, en av Kenyas mest korrupta politiker.
Hänger ni med? Well, det spelar egentligen ingen större roll. För det kommer ändå att ändras efter valet, och säkert innan också… För det är politik i Kenya vi snackar om, ett spel där de politiska hästarna byter parti och skapar nya så länge det gynnar deras chanser att få fler röster i valet. Vad folket vill och vad man egentligen vill åstadkomma under sin tid vid makten har sekundär betydelse.
Presidentkandidaterna
Presidenten sedan 2002, Mwai Kibaki, är ekonom i grunden och har skapat en hyfsat stabil ekonomisk tillväxt och fr.a. en trygghet för ekonomiska investerare. Med sin tillbakadragna ledarstil har han satt sig i respekt hos de som är nöjda med hur Kenya ser ut idag. Inte för att särskilt mycket egentligen har hänt sedan Daniel arap Moi steg tillbaka för fem år sedan. Men Kibaki var trots allt vice-president under Moi redan på 1980-talet och fyller 76 år i november, varför ändra något nu?
Kibaki har varit parlamentsledamot sedan självständigheten 1963, var finansminister under Jomo Kenyatta och som sagt vicepresident under Daniel arap Moi på 1980-talet. Som kikuyu har han sitt starkaste stöd i den centrala provinsen, bland kikuyus som är den största etniska gruppen i Kenya.
62-årige Raila Odinga är betydligt mer utåtriktad och folknära och ses med sin politiskt radikala bakgrund som en förändrande kraft som har stort stöd bland gräsrötterna. Raila, som han oftast kort och gott kallas, har starkast stöd bland Luos i västra Kenya, även om stödet är ganska stort över hela landet. Han kallar sig själv socialdemokrat (till skillnad från hans far, Oginga Odinga, som var en socialistisk snigel i ögat för både Kenyattas och Mois regimer). Men ideologi spelar som sagt ingen större roll i kenyansk politik, det är personliga nätverk och stampolitik som är det viktiga.
Kalonzo Musyoka är med sina 53 år yngst av de tre. Han har varit utrikesminister vid två tillfällen, 1993-1998 och 2003 till juni 2004 (när Kibaki fick för sig att göra en rockad bland de många ministrarna). Musyoka blev parlamentsledamot redan som 32-åring, under KANU:s enpartistyre, och var alltså minister i det partiet under den första flerpartiperioden. Inför valet 2002 gick både Raila och Musyoka från KANU för att bilda Liberal Democratic Party, men lyckades alltså inte enas om en gemensam agenda inför årets val. Men med bara omkring 10% i de senaste opinionssiffrona lär inte Musyoka ha någon chans i presidentvalet.
Finns det någon politisk opposition i Kenya?
Man kan fråga sig vilka partier som egentligen är i opposition med vilka, då alla tre stora presidentkandidater någon gång suttit i Narc-regeringen sedan förra valet. Men å andra sidan kan ministrar i Kenyas regering lika gärna komma från oppositionspartierna som regeringspartierna. Det är ju som sagt ändå inte partibeteckningen som är det viktiga i slutänden…
Men det skulle vara väldigt spännande att se vad Raila skulle kunna göra som president. Det skulle definitivt hända mer än med Kibaki, som snarare låter andra styra dagordningen. Och är det något Kenya behöver nu är det en radikal förändring av det politiska livet, för att bana väg för något mer långsiktigt där politik kan komma att handla om att utveckla en etniskt uppdelad stat istället för att bli ett internt krig som inte har särskilt mycket att göra med de människor som politikerna faktiskt styr över.
Om Raila är den som kan infria de höga förväntningar som folk hade på Kibaki 2002 vet jag inte. Men jag ser med spänning fram emot årets val och fr.a. de kommande fem åren, förhoppningsvis med en president som inte närmar sig de åttio…
Daniel Westergren Kenya, politik
-001.jpg)